2022-08-18
På grund av otroligt dåligt väder och en väderprognos som förutspådde otroligt stor mängd nederbörd i form av regn så gick diskussionerna här hemma om vi skulle ställa in våran resa upp till Treriksröset och vandringen över Malla naturreservat detta år. Vi hade sju dagar på oss att åka upp, vandra och sedan att transportera oss hem igen. Schemat var redan tajt från början, men desto närmare vi kom avresedag så verkade vädret bli bättre om vi sköt på vandringen en dag framåt. Vi bestämde oss för att åka, det fick bli tajt om tid men vi var tvungna att ta chansen nu när vi verkligen fick den. Sen turen vi hade, det hade vi inte ens kunnat tro.
Vi började resan upp mot Treriksröset tidigt på tisdagsmorgonen, det skulle bli många timmar i bilen men vi var förberedda med poddar att lyssna på och bilgodis för att hålla humöret uppe, kanske mer mitt och inte Jonas. Genom appen Parking4night som Jonas laddat ner kunde vi hitta bra övernattningsplatser med bil, då våran plan var att övernatta i bilen. Genom appen kunde vi hitta lite mer avskilda platser en bit bort från vägen och sova på. Vi hade fällt baksätet i bilen och lagt in först våra uppblåsbara liggunderlag som vi har när vi vandrar på vintern, sedan en stor bäddmadrass uppe på det. Vi sov i våra sovsäckar och lyxade till det med riktiga kuddar. Jonas hade även investerat i ett biltält som man satte på backluckan med myggnät. Skönt att kunna få in frisk luft i bilen men att låta myggen vara kvar på utsidan.
Vi tog korta stopp för att tanka, passa på och kissa och för att få sträcka på benen. Vi stannade på en rastplats till lunchen bara för att få komma ur bilen en stund. Men då vi började få ont om tid, för vi ville gärna komma fram till Kilvamma strax innan Dorotea innan det blev mörkt, så intogs middagen i bilen medans vi åkte. Detta skulle bli vår första övernattningsplatsen. Trotts tappra försök så kom vi fram i mörkret. Vi lyckades navigera in på traktorväg med bilen och hittade till slut en plats vi kunde stanna på. Vi var inte ensamma vid denna plats men fanns gott om plats så gjorde ingenting. Vi stuvade om allt i bilen så våran säng blev fri från saker och vi kröp ner ganska direkt för att sova då vi ville upp tidigt även på onsdagen för att komma ut på vägen skapligt. Trodde att jag skulle ha svårt att sova så där mitt ute i skogen, ingen aning om vad för mer folk som var där med sina bilar. Men somnade som stockar gjorde vi båda två och fick en bra natts sömn.
Onsdag morgon började med att vi kokade ägg till frukost och åt några smörgåsar med mjukost på. Sedan blev det ett morgondopp i sjön för oss, pigga efter det kyliga doppet satte vi oss i bilen för att bege oss iväg ut på vägen för dag två. Denna dag räknade vi med att ta oss hela vägen till Kilpisjärvi där vi skulle övernatta för att sedan på torsdagen bege oss ut i naturreservatet. När vi kom fram till Harsprånget strax förre Porjus då kunde vi inte låta bli och stanna. Vi parkerade och gick leden ut till det stora fallet som var tomt på vatten. Man blev hänförd och andan gick lite ur en när man stod där bland alla enorma klippblock som slipats till så mjuka former av vattnet. Var otroligt vackert i regndiset. Var väldigt glad att vi valde att stanna även om vi sagt att vi inte skulle stanna någonstans då tiden inte fanns riktigt. Någonstans i höjd med Gällivari försvann våran täckning på telefonerna så dom fick vi klara oss utan tills vi kom över på finsk mark. Några mil innan finsk mark så väljer plastkåpan under bilen att gå sönder, Jonas får ligga i hällregn i ett lite lerigt dike och försöka fästa upp den med snören som vi hittar i bilen. Han lyckas tack och lov. Ett tag i alla fall visar det sig dock lite senare. Vi kommer fram till en parkering norr om Kilpisjärvi där vi skulle övernatta för att ge oss iväg tidigt på fredags morgonen. Var rätt många bilar där och många som övernattade. Flera leder utgår från denna parkering. Vi kom fram senare än tänkt som så ofta när det gäller oss. Lite snabbt värmde vi vatten på gasolen och slängde ihop lite pulvermos, stekte på några korvar även det på gasolen. La allt i ett tunnbröd och kvällens middag var väldigt efterlängtad och god. Det var kallare än vi trott när vi kommer fram så vi fick klä på oss ordentligt när vi ordnade bilen inför natten, sen kröp vi ner och tittade på en film i sovsäckarna.
När klockan ringde och det var dags att gå upp på torsdags morgonen så hade jag väldigt ont i huvudet. Vi valde att ställa om klockan en timme senare och hoppades på det bästa. När klockan ringde andra gången var huvudet bättre, gick upp och tog huvudvärkstabletter och vi valde att vi ger oss iväg. Snabb frukost, packning av väskor och sedan började vandringen över malla naturreservat. Molnen hade skingrat sig och regnet som hade varit med oss under två dagar var borta, fram kom solen. Vi började leden med att gå över en bro sedan gick det uppför. Vidderna som mötte oss när vi kom ut i naturreservatet var så otroliga, det fanns inga ord att förklara känslan av att se bergstopp efter bergstopp i fjärran. Även om stigen i sig var väldigt lättgången så var det en krävande vandring med mycket uppför och nerför. Det man har lärt sig med packad ryggsäck är att nerför kan vara ack så jobbigt som uppför. Vi stannade mycket för att bara få titta, ta in och njuta. Solen lyste på oss hela dagen. Vi gick över stenrös, som trotts allt har legat där under en otroligt lång tid, gjorde oss oroliga att det skulle ge vika under oss när man gick. Vi gick förbi vattenfall och väldigt många små vattendrag. Renar stod lite överallt i trädbuskaget och sprang över fjällen. När vi började närma oss slutet på leden och vi snart var framme vid Treriksröset så stod en ensam liten ren mitt på leden och vägrade flytta på sig. Vi gick lite snällt runt för att inte störa. När vi väl kom fram till Treriksröset så var det så svårt att ta in, att man äntligen efter så många år av längtan att få komma dit så stod man nu där. Kände också en stor tacksamhet att jag inte tidigare hade åkt dit då jag troligen då bara tagit färjan över och tillbaka, en tacksamhet över att ha fått träffat Jonas och att han drar med mig på dessa äventyr. Vad jag har fått sett och vad jag fått uppleva under denna vandring är helt magiskt. När vi stod där vid denna väldigt stora och gula betongklump så kände man sig nästan överkörd av ett tåg, kroppen var helt slut. Vi kom fram till att vi druckit alldeles för lite vatten och det var nog det vi kände i kroppen, men det är en läxa vi lärt oss nu.
En liten bit ifrån denna betongklump så finns det möjlighet och övernatta, det finns stuga som man kan hyra om man vill ha det lite privat. Finns en stor stuga med flera bäddar där man kan övernatta, där är det först till kvar som gäller. Sedan får man slå upp tält i ett område runt stugan. Då det är naturreservat får man endast slå upp tält där det är tillåtet i närheten av stugan. Vi hittade en vad vi tyckte en perfekt plats vid vattnet. Vi hade med oss en flaska bubbel som vi öppnade och skålade att vi nu satt här i strålande sol. En resa som höll på att ställas in på grund av kraftiga mängder regn, som i sista minuten blev av och nu lyste solen över oss så stark och klar. Det blev en tidig kväll ner i sovsäcken då myggen blev jobbiga på utsidan. Men vi hade tältduken öppen och endast myggnät stängt så vi kunde ligga och titta på solnedgången från sovsäcken innan vi somnade. Efter några timmars sömn vaknade vi av att denna perfekta tältplats inte längre var så perfekt, det hade börjat blåsa kraftigt och tältet vek sig i vinden. Med risk för att tältet skulle gå sönder om vi låg kvar så var vi tvungna att gå upp där i mörkret mitt i natten. På med med pannlampor in med allt i tältet. Jonas lossade på alla tältpinnar och jag höll i, sedan tog vi tag i varsin ända och gick på en otroligt liten och nästintill obefintlig stig för att hitta lä för tältet. Vi hittade lä och valde en plats. Får ner alla tältpinnar igen och vi tar oss in i tältet för att upptäcka att halva tältet ligger på en sten som vi inte sett. I min trötthet vägrade jag flytta tältet igen så vi la oss för att sova otroligt nära varandra. Mysigt kanske någon tänker, ja men otroligt trångt. Vi lyckas i alla fall somna och får några timmars sömn till.
Fredag morgon vaknar vi upp, vi packar ihop våra saker och tält, sedan äter vi en frukost vid vattnet innan vi ska börja vandringen tillbaka till bilen. Fredagen är mulen men det gör ingenting det heller när man är i denna miljö. Under vandringen tillbaka är vi mer noggranna med att få i oss mer vatten vilket är otroligt viktigt för att kroppen ska må bra. Det sista vi gör innan vi kommer fram till bilen är att vi gör en toppbestigning på Pikku-Malla. Är svårt att beskriva denna utsikt när allt man ser är bergstoppar så långt ögat kan nå. Vi tycker oss se en skillnad på norska, finska och svenska berg. Norska har mer snö, finska är mer kala och steniga och svenska mer gröna. Men det beror nog helt på vid vilken tid under sommaren man är där.
Vi kommer tillbaka ganska skapligt till bilen och tar beslutet att vi börjar köra hemåt direkt, då vi har gått om tid istället för att övernatta en natt till på parkeringen.
Vi hade fått tips på en väldigt bra restaurang på campingen inne i Kilpisjärvi, deras pizza hade vi hört skulle vara otroligt goda. Vi bestämde oss för att stanna och äta en sen lunch tidig middag där och det var vi väldigt glada över att vi gjorde. Vi tog en pizza med renkött och lingon och en pizza med regnbågslax på, det var nog de godaste pizzorna vi ätit. Sen att man vandrat långt två dagar i rad och att man befann sig där man gjorde kanske hade något med saken och göra men men gott var det i alla fall.
Sedan satte vi oss i bilen för att ta oss så långt som möjligt innan vi behövde stanna för att sova. Men då hade våran plastkåpa under bilen andra tankar, den lossnade igen och det är omöjligt att binda upp den med snörena igen. Allt vi vill är att bara ta oss hem, Jonas tar beslutet att skära av en del av plastkåpan. Sedan med silvertejp, som vi tack och lov har med oss, tejpa upp resten av plasten och hoppas att det håller tills vi kommer hem. Så ännu en gång ligger Jonas i ett dike och ser till att bilen blir någorlunda hel igen. Varje kilometer det håller är man överlycklig.
Återigen tack vare appen så hittade vi ett plats bredvid kalixälven söder om Tärendö. Vi satte upp myggtältet på bilen och det var behövligt för det var otrolig mycket mygg. Precis bredvid älven på en grusplätt grävde vi en grop i gruset och tände en brasa. Vi badade och tvättad av oss i den kalla älven, vilket var väldigt skönt efter två dagars vandring. Vi fick på oss rena kläder, vi satt vid brasan och värmde oss och bara myste. När vi kröp ner i sovsäckarna så insåg vi att vi hade väl ett trettiotal myggor inne i bilen så sömnen under natten blev inte jätte bra tyvärr. Även om vi gjorde några bra försök att döda dom alla.
Lördags morgon tog vi beslutet under frukosten att köra hela vägen hem idag, det kommer vara en jobbig resa på fjorton timmar i bilen och vi kommer komma hem en bit efter midnatt. Men vi vill hellre komma hem och somna i vår egna säng än att sova en natt till i bilen och sen bara köra några få timmar under söndagen. En hel dag hemma och ordna istället lockade mer än att övernatta en natt till då jobbet väntade på oss på måndag morgon igen. Så otroligt mycket bilgodis och dryck av form av koffein för min del som inte heller, hör och häpna körde inte en enda kilometer denna resa. Ska sägas att jag erbjöd mig men Jonas kör gärna och jag sitter gärna bredvid. Jonas gjorde verkligen ett otroligt jobb och körde i fjorton timmar och strax efter halv två på natten var vi hemma igen. Med så otroligt många minnen och en stor längtan att åka uppåt och vandra igen. Det helt underbara också är att bilen höll hela vägen hem tack vare Jonas silvertejpande.
När jag skriver detta så går vi och lägger oss varje kväll med utsikt över Malla naturreservat då vi gjorde en fototapet av ett av Jonas foton och tapetserade i vårat sovrum. Så varje kväll och varje morgon påminns vi av den otroliga och underbara vandring vi gjorde.
Ska du upp till Treriksröset rekommenderar vi starkt att du tar dig dit genom att vandra genom naturreservatet om du har möjlighet och inte tar färjan.
Hoppas du gillat och läsa om vårat lilla äventyr, håll utkik för fler kommer det och komma. /Jennifer
